Ingen docka för kvinnor

Det finns fortfarande inga fysiska krockdockor utformade efter kvinnor. Det leder bland annat till att kvinnor har 50 procents högre risk att drabbas av whiplash-skador. Det vill ViVA-projektet ändra på.

Trots att trafikforskningen har kommit så långt att det åker självkörande bilar på Göteborgs gator så ser det inte lika bra ut när det gäller jämställdheten.

– Risken för en kvinna att få en whiplash-skada vid en lågfartskollision bakifrån är fortfarande dubbelt så hög som för en man, förklarar Astrid Linder, forskningschef på enheten för trafiksäkerhet, samhälle och trafikant på VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut.

Anledningen till det är enkel. När bilar utvecklas och krocktestas av organisationer som till exempel Euro NCAP är de krockdockor som används utformade efter hur en genomsnittlig man ser ut. Säkerhetssystemen, till exempel mjuka och hårda sektioner i ryggstödet, system för att skydda nacken etcetera anpassas därför efter hur den manliga dockan är utformad fysiskt och påverkas av testerna.

Problemet är bara att män och kvinnor som grupp betraktat ser ganska olika ut fysiskt när det gäller överkropp. Den genomsnittliga kvinnan är för det första cirka tio centimeter kortare än mannen, vilket gör att de olika sektioner som finns i bilens ryggstöd för att dämpa effekterna av en krock kan hamna på fel ställe. Kvinnor har som grupp inte heller lika stor muskelmassa i halsen och har svårare att stå emot den rörelse som uppstår vid en påkörning bakifrån, samtidigt som tyngdpunkten och fördelningen av massan i kroppen ser olika ut hos män respektive kvinnor. Eftersom bilarna, trots dessa olikheter, är utformade efter den genomsnittlige mannen innebär det att kvinnor får ett sämre skydd i trafiken än män.

– Olycksstatistiken visar att det är säkrare för en kvinna att färdas i en bil utan någon form av aktivt huvudskydd än i en bil med en sådan funktion. En anledning till det kan vara att skyddet inte är utformat efter hur hennes kropp samspelar med sätet vid en krock.
För att höja säkerheten även för kvinnor och på så sätt öka jämställdheten inom trafiksäkerheten tog Astrid Linder redan för några år sedan fram en virtuell krockdocka utformad efter en genomsnittlig kvinna. Nu har hon gått vidare och i projektet ViVA (Virtuell utvärdering av fordonssäkerhet) utsatt denna modell för samma tester som hittills har gjorts på modeller utvecklade utifrån den genomsnittlige mannen.

Fragmenterad kunskap

Första halvan av projektet, där de virtuella modellerna utsattes för de olika krocktesterna, är nu klar och håller på att sammanställas och a­nalys­eras för att senare kunna publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Och försöken inom ViVA visar det som Astrid Linder länge har påpekat, att resultaten av krocktesten ser olika ut med en modell som motsvarar en genomsnittlig kvinna jämfört med en som motsvarar en genomsnittlig man.

– Med hjälp av statistik från riktiga olyckor har vi tidigare kunnat visa att kvinnor löper större risk att skadas. Nu kan vi genom de här försöken visa mer i detalj varför säkerhetssystemen inte skyddar kvinnor lika väl som män, det vill säga hur trafiksäkerheten faktiskt ser ut för den halvan av befolkningen som ingen har undersökt tidigare.

Tanken är nu att utifrån ViVA komma med rekommendationer kring hur konsumentprovningen av säkerhetssystem kan utformas för att ta hänsyn till både män och kvinnor.

– Tidigare har vi ofta fått kommentaren att det inte behövs någon särskild modell för en kvinna, men de här resultaten visar precis varför det är viktigt.

Men det här är bara halva delen av ViVA. I projektet ingår också att ta fram en open source-baserad modell av en genomsnittlig kvinnas kropp med en detaljerad nacke och i denna modell föra in kunskap om vad som händer när kroppen utsätts för yttre påverkan.

– Internationellt finns det mycket kunskap om detta, men på grund av juridiska teknikaliteter har ingen tidigare lyckats göra helheten tillgänglig i en modell vilket gör att kunskapen blir väldigt fragmenterad.

Vunnit pris

Även i denna del av projektet har forskarna nu hunnit ungefär halvvägs, och hela projektet presenterades internationellt vid en forskarträff i juni.

– Vi bjöd in de stora aktörerna på marknaden som till exempel bilindustrin, amerikanska försäkringsbolag och olika trafikforskare från hela världen och det var jätteroligt för alla ville verkligen vara med. De tycker det vi gör är väldigt spännande.
Astrid Linder har även fått personlig uppskattning för sitt mångåriga arbete med att öka trafiksäkerheten för kvinnor. I juni tilldelades hon amerikanska regeringens Award of Safety Engineering Excellence, men trots det känner hon sig långt ifrån klar.

– Nästa steg måste såklart bli att försöka utveckla en fysisk krockdocka av en genomsnittlig kvinna så att krocklabben faktiskt har modeller som motsvarar hela den vuxna befolkningen, inte bara halva. Längre än så har vi inte nått.

Kommentera

Tidningen Innovation modererar kommentarerna på sidan. Vi förbehåller oss rätten att radera poster som innehåller till exempel personangrepp, reklam, rasistiskt eller sexistiskt innehåll. Det gäller även poster med länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.