Belén Martin-Matute är nöjd med det stöd hon har fått. Utan det hade karriären sett annorlunda ut.

Belén Martín-Matute berättar om vägen till att bli professor

Med hjälp av rätt lärare och rätt forskningsstöd vid rätt tidpunkt blev karriärresan verklighet för Belén Martín-Matute, professor inom organisk kemi vid Stockholms universitet.

Det finns människor som kan ändra en annan människas inriktning i livet. För Belén Martín-Matute blev mötet med en lärare som ung student avgörande för hennes vidare val i livet.

– Hon var fantastiskt inspirerande och öppnade mina ögon för kemi. Jag kommer inte ihåg hennes namn, men jag har ofta tänkt att jag ska leta upp henne igen för att berätta vad hon har betytt för mig, säger Belén Martín-Matute.

Efter att tidigare ha haft siktet inställt på en karriär som läkare, bestämde hon sig nu för att kemi skulle bli hennes framtida arbetsfält. Väl inne på utbildningen vid Universidad Autónoma de Madrid mötte hon professor Antonio M. Echavarren, som ytterligare kom att påverka hennes framtida yrkesval.

– Jag, som var övertygad om att organisk kemi inte var något för mig, ändrade nu helt inställning. Hans engagemang fick mig att upptäcka ämnet och fullkomligt älska det. Det visar hur viktigt det är med lärare som verkligen brinner för sitt ämne, eftersom det kan göra sådan skillnad för eleverna.

Eftersom Spanien inte har studielån, bodde Belén Martín-Matute hemma och försörjdes av sin familj under universitetsåren.

– Jag tror att det är viktigt att se Spaniens historia som en bidragande faktor till att just jag fick chansen att studera. Vi levde i en diktatur tills jag föddes, med stora inskränkningar för kvinnor, och jag tror att det har påverkat hur viktigt det är för våra mödrar att deras döttrar tar de chanser som de själva aldrig fick.

Jakten på forskningsmedel

Bristen på självklar studiefinansiering skulle också kunna ses som en tidig introduktion till forskarvärlden. För jakten på nästa projekt och nästa finansiering är något som har präglat Belén Martín-Matutes karriär. Ett stipendium från spanska staten gav henne möjlighet att doktorera i Spanien och att göra forskningsarbete i Kanada och USA. 2003 fick hon chansen att fortsätta sitt post doc-arbete vid Stockholms universitet, under ledning av professor Jan-Erling Bäckvall.

– Att jag fått möjlighet att besöka olika forskningsmiljöer har varit väldigt viktigt eftersom det har gett mig inblick i olika arbetssätt och olika delar av kemin. Redan vid mitt första möte med Sverige blev jag förälskad i landet, här fanns intressant forskning och ett enkelt sätt att leva, säger Belén Martín-Matutes.

Hon fick en tjänst som forskarassistent i Spanien, men återvände snart till Sverige med hjälp av det tvärdisciplinära forskningscentret Berzelii EXSELENT Center, där både institutionerna för organisk kemi och material- och miljökemi från Stockholms universitet var engagerade tillsammans med en rad kemiföretag.

– Det var både en fantastiskt rolig och otroligt tuff tid. Som forskarassistent har du fyra år på dig att bevisa att du klarar av nästa steg i karriären där konkurrensen är ännu hårdare. Jobbet tog allt mitt fokus den här perioden, vilket var tufft samtidigt som det gav enormt mycket tillbaka att se studenterna lyckas och känna tillfredställelsen i att hitta ny finansiering.

Stipendiet som ändrade allt

I slutet av 2011 stod Belén Martín-Matutes utan forskningstjänst. Trots att hon uppmärksammats med en mängd priser för sin forskning och sökte en rad tjänster, var utsikterna att kunna stanna i Sverige mycket små.

Det var i det här läget som ett Vinnova-projekt helt kom att förändra förutsättningarna. I december 2011 belönades hon nämligen med ett treårigt Vinnmer-stipendium.

– Det förändrade allt – nu fick jag tid att leta lämpliga tjänster, att fortsätta resa för att vidga mina nätverk och att lära mig ny teknik som sporrade mig att göra ännu mer och bättre forskning.

Sedan slutet av 2012 har hon en permanent tjänst som universitetslektor vid Stockholms universitet och är sedan april 2014 professor i metallorganisk katalys, med ett stort internationellt forskningsnätverk.

Belén Martín-Matute fick dessutom nyligen ett forskningsanslag på 36 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för ett projekt tillsammans med sju forskare från Stockholms universitet och KTH. Det, tillsammans med forskningsanslag från Vetenskapsrådet, forskningsrådet Formas och EU, gör att hon kan lägga de slitsamma åren bakom sig och istället helt fokusera på forskning, handledning och undervisning. När hon ser framåt i dag handlar det också om vad hon skulle vilja åstadkomma för andra forskare.

– På tio års sikt skulle jag vilja vara ännu mer engagerad och insatt i svensk och europeisk forskningspolitik. Hur kan vi till exempel stötta unga forskare ännu bättre? Hur kan vi få fler kvinnor att fortsätta till högre forskarkarriärer? Och hur ser bedömningsgrunderna ut för forskning, eftersom bra forskning och publiceringar i fina tidskrifter inte alltid går hand i hand?

Hon tycker att det är viktigt att också stötta ”galen” forskning, den som inte alltid går att definiera som nyttig i dag, men som kan resultera i något fantastiskt.

– Hur den utvecklingen skulle kunna se ut är något jag gärna vill lära mig mer om.

Annars är mitt bästa råd till unga forskare att söka efter bra mentorer. Jag har till exempel fortfarande professor Bäckvall, som sitter i rummet bredvid, som bollplank, både i forskningsfrågor och som psykologiskt stöd. Sedan uppmanar jag också alla att satsa på att bredda sitt nätverk. Man lär sig så mycket genom att träffa andra forskare och inte bara inom sitt eget område. Var aktiv och öppen, det är mitt främsta tips.

Kommentera

Tidningen Innovation modererar kommentarerna på sidan. Vi förbehåller oss rätten att radera poster som innehåller till exempel personangrepp, reklam, rasistiskt eller sexistiskt innehåll. Det gäller även poster med länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.