Framtidens innovation ska lösa EU:s utmaningar

Ett mer konkurrenskraftigt Europa. Det är målet för EU:s forsknings- och innovationspolitik. Men hur ska det gå till? Just nu pågår en utvärdering, och Sverige trycker på för att göra EU mer utmaningsdrivet.

2014 startade ett av den Europeiska unionens flaggskepp – Horisont 2020. Ett program som fram till 2020 gör nästan 80 miljarder Euro tillgängliga att söka för dem som sysslar med forskning och innovation.

– Bakgrunden till det här programmet är en politisk agenda där man vill göra Europa som helhet mer konkurrenskraftigt, förklarar Linda Bell, enhetschef EU-relationer på Vinnova.

Tillsammans med flera andra myndigheter, bland annat Energimyndigheten och Vetenskapsrådet, har Vinnova satt ihop en lista med flera punkter över hur man vill stärka det här arbetet i framtiden.

– Horisont 2020 vilar på tre pelare; spetskompetens, industriellt ledarskap och samhälleliga utmaningar. Den strukturen tycker vi fungerar bra så det är inte något vi vill ändra utan snarare utveckla vidare.

Tryck mer på utmaningar

Framförallt vill man att programmet ska trycka mer på just utmaningar. I Sverige har satsningen på utmaningsdriven innovation gett goda resultat, och Linda Bell menar att övriga Europa kan ha mycket att vinna på att jobba enligt den modellen.

– Redan idag är EU:s program indelade i olika teman, till exempel hälsa, demografi och en åldrande befolkning. Problemet är att det tenderar att bli ganska övergripande frågor, där samma personer som vanligt forskar om samma saker.

Det Linda Bell verkligen skulle vilja se är ett mer genomgripande fokus på just utmaningar, där man inte bara forskar runt problem som till exempel hälsa utan också försöker hitta konkreta lösningar som kan få genomslag i samhället. Hur kan till exempel ny teknik hjälpa fler gamla att klara sig själva när befolkningen åldras?

– Inom EU pratar man mycket om mission oriented research, att det finns utmaningar som till exempel ett plastfritt Europa där vi behöver hitta vägar framåt. Och ska det gå att nå så här stora mål, då måste man dels jobba tvärvetenskapligt, dels få med fler aktörer som exempelvis offentlig sektor.

För att det ska bli möjligt att få in fler perspektiv i processen skulle Linda Bell också vilja se en förändring av hur projekten inom Horisont 2020 organiseras.

– Idag får du inte ta in nya aktörer längs vägen. Det innebär att om du efter ett tag kommer på att det hade varit jättebra att till exempel få med en representant för kommuner, så går det inte.

I Sverige däremot jobbar man med utmaningsdriven innovation efter en trestegsmodell där man inför andra och tredje steget kan ta in nya partners allt efter behov.

– En sådan modell tror vi skulle fungera väldigt bra även på EU-nivå.

Idag måste EU-finansierade projekt ha med sig minst tre olika organisationer från minst tre olika länder, något som Linda Bell ser mycket positivt på och vill utöka än mer i framtiden.

– Att vara med i ett EU-finansierat projekt ger så mycket mer än bara pengarna. Det ger nya kontakter, nya infallsvinklar och det hjälper till att lyfta både organisationer och länder. När vi får konkurrera och samverka med de bästa lyfter vi oss själva.

Att EU-pengarna liksom idag verkligen ska gå till de bästa projekten och inte fördelas enligt geografiska kriterier är en annan sak Linda Bell ser som mycket viktig.

– Framförallt länderna i östra Europa satsar själva ganska lite på forskning i sin egen budget, något som får till följd att de miljöerna är relativt svagare och därmed klarar sig ganska dåligt i konkurrensen om EU-medel. Därför har de fört fram åsikter om att programmet ska ha med geografiska kriterier, något vi är starkt emot.

Anledningen är att Vinnova anser att det redan finns program som jobbar med geografisk utjämning, och att Horisont 2020 och dess efterföljare måste satsa på spjutspetskompetensen för att lyfta Europa internationellt sett.

– Dessutom hoppas vi att man inte minskar anslagen utan fortsätter att satsa hårt på forskning och innovation.

För det är många som vill vara med och söka medel från Horisont 2020. Jan Gulliksen, professor på KTH, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, är en av tolv personer som just nu utvärderar programmet och han menar att den byråkrati som omgärdar ansökningarna behöver ifrågasättas.

– Konkurrensen är stenhård. Det i sin tur innebär att väldigt mycket tid läggs ner på att söka anslag som aldrig beviljas, tid som kunde ha ägnats åt forskning istället.

Arbetet med att utvärdera programmet har precis börjat, men något som Jan Gulliksen redan har märkt är vilket högt anseende Sverige har när det gäller forskning och innovation i Europa. Även Linda Bell märker av det här i sitt arbete.

– Sverige ligger högt upp på rankinglistor över de mest innovativa länderna i världen samtidigt som vi satsar mycket på forskning jämfört med många andra länder i Europa, säger Linda Bell. Därför ses vi som ledande inom området och EU-kommissionen lyssnar mycket på oss.

Tur, timing, talang

För att stärka EU ytterligare när det gäller innovation har Carlos Moedas, kommissionären för forskning, vetenskap och innovation, tillsatt en grupp som kallas för EIC, European Innovation Council. En av gruppens medlemmar är svensken Nicklas Bergman som har jobbat som entreprenör och teknikinvesterare i över 25 år.

– Carlos Moedas ansåg att Europa ligger väl till när det gäller forskning, till exempel om man tittar på publikationer och nobelpristagare. Men när det handlar om kommersialisering får man inte samma goda resultat.

EIC:s uppgift är att komma med förslag på vad EU kan göra för att förändra det här. Än så länge ligger gruppen precis i startgroparna, men Nicklas Bergman har ändå en del tankar om vad som skulle kunna göras.

– Jag vill poängtera att jag tycker att det är enormt viktigt att det inom EU finns möjlighet att bedriva grundforskning där forskarna helt och fullt kan fokusera på upptäckter snarare än hur forskningen kan omvandlas till affärer. Men någonstans längs vägen från grundforskning måste tanken om hur det kan kommersialiseras finnas med.

Själv anser han att lyckade kommersialiseringar beror på tre saker: Tur, timing och talang.

– Tur är svårt för EU att göra något åt, men när det gäller timing kan man göra mycket. Forskare och unga bolag som ska ta en produkt från labb till marknad behöver tid på sig för att dels utveckla produkten klart, dels kunna vänta in den tidpunkt då marknaden är redo att ta emot den. Och då måste det finnas pengar att söka under tiden.

Även talang är något han menar att EU kan jobba aktivt med genom att identifiera och stötta duktiga människor i deras ambitioner.

– Sedan vore det också bra om man kunde bygga in ett slags kalkylerat risktagande i systemet. När du ska jobba med forskning och innovation är det svårt att veta i förväg exakt vilka som kommer att lyckas. Får man då inte misslyckas är risken stor att man inte vågar satsa på något alls och då händer heller ingenting.

Kommentera

Tidningen Innovation modererar kommentarerna på sidan. Vi förbehåller oss rätten att radera poster som innehåller till exempel personangrepp, reklam, rasistiskt eller sexistiskt innehåll. Det gäller även poster med länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.