Global hållbarhet kräver nytänkande

Sverige har lovat att leva upp till de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 som världens ledare antog för två år sedan. Inför de nya stora utmaningarna ökar drivkraften för nytänkande och innovation.

Det är nu två år sedan världens ledare antog Agenda 2030 med 17 globala mål som spänner över en lång rad samhällsutmaningar, från att utrota fattigdomen och minska ojämlikheten till att bekämpa klimatförändringarna. Målen är integrerade och odelbara vilket innebär att inget mål kan nås på bekostnad av ett annat och att framgång krävs inom alla områden för att målen ska kunna uppnås. Statsminister Stefan Löfven har deklarerat att Sverige ska ta en ledande roll i genomförandet av de globala målen och som välfärdsstat med stark ekonomi och ett mångårigt arbete inom miljö- och klimatområdet har vi ett bra utgångsläge. Samtidigt saknas inte utmaningar. Hade hela jordens befolkning levt och konsumerat som vi svenskar skulle det krävas fyra jordklot. Ökande klyftor i samhället och bristande integration är andra samhällsutmaningar Sverige måste tackla.

Regeringen tillsatte för ett drygt år sedan en delegation som har till uppgift att ta fram en handlingsplan för Sveriges genomförande av Agenda 2030 och att förankra de globala målen genom en bred dialog med olika samhällsaktörer. Johan Hassel, vd på tankesmedjan Global Utmaning, är en av ledamöterna i delegationen.

– Det största hotet mot Agenda 2030 är dagens världsutveckling och den våg av populism och protektionism som sveper in, med Brexit som ett exempel. Det människor protesterar mot, bland annat ojämlikhet och utanförskap, är sådant som Agenda 2030 försöker åtgärda, så svaret är inte att ställa sig utanför utan att jobba tillsammans för en bättre värld.

Samtidigt påpekar Johan Hassel att Agenda 2030 med sina 169 delmål kan vara både komplex och svår att förklara och ta till sig. För att nå ut krävs att den görs allmängiltig och sätts i en lokal kontext.

Storskaliga satsningar

Han ringar in några områden som är kritiska för Sverige, som sänkta utsläpp från transporter och minskad konsumtion. Även om framsteg sker går det långsamt. För att minska konsumtionen krävs medvetenhet och livsstilsförändringar, och för att skapa en fossilfri fordonsflotta krävs betydligt mer än bara satsningar på elektrifiering och ett bonus-malus-system som belönar de som köper fordon med låga utsläpp, vilket de som köper fordon med höga utsläpp får betala.

Johan Hassel efterfrågar ett s­ystemtänk där innovationer spelar en viktig roll.

– Istället för enskilda insatser och affärslösningar behövs innovationssystem och stora systemiska satsningar. Hur ser vi till exempel till att start-ups får tillgång till riskkapital och möjlighet att växa? Vinnova har en viktig roll att spela och myndig­hetens uppdrag borde utgå från Agenda 2030.

Johan Hassel skulle även önska att statsbudgeten utgick från Agenda 2030.

– Politiker skulle behöva ta ett tydligare ledarskap, stimulera innovation och forskning och även skapa en trygghet och tro bland människor på att hållbar utveckling är möjligt. Staten måste göra de stora investeringar som krävs för att nå hållbarhetsmålen. Samtidigt krävs ett ökat samarbete mellan offentlig verksamhet, näringsliv, forskning och civilsamhället.

På med ledartröjan

Trots att hållbarhetsbegreppet tar in såväl den ekonomiska som den sociala och miljömässiga dimensionen hamnar fokus lätt på miljö- och klimatfrågor. Johan Hassel vill att vi även vänder blicken mot social hållbarhet, som bland annat handlar om välbefinnande, rättvisa, rättigheter och individens behov, och där behovet av innovation och gränsöverskridande samarbete också är stort.

– Under den stora flyktingvågen förrförra året klev civilsamhället fram och tog på sig ledartröjan. Det har stor kännedom om vilka behov som finns. Runt om i Sverige finns ingenjörer och socionomer som har kunskaper, insikter och idéer men de sitter inte på makten att förändra. Istället är det nationalekonomerna som sitter i förarsätet. Så en viktig fråga att diskutera är vilka kompetenser som krävs i samhälle och näringsliv för att nå hållbar utveckling? Själv tror jag att framtidens ledare kommer vara de som har kompetens inom innovation.

Innovationskraft på lokal nivå

Runt om i världen pågår otaliga hållbarhetsinitiativ med koppling till Agenda 2030 och städerna är nyckelaktörer på grund av den starka urbaniseringstrend som råder. På stads- och kommunnivå hanteras en bred palett av frågor, från utbildning och vård av äldre till trafikplanering och stadsutveckling. Christine Olofsson är hållbarhetschef på Älvstranden Utveckling, som är Göteborgs Stads utvecklingsbolag med uppdrag att förverkliga visionen om Älvstaden. I Älvstaden omvandlar man bland annat gamla varvs- och industriområden till levande och hållbara stadsdelar för att skapa en inkluderande, grön och dynamisk innerstad runt älven.

– Alla de globala målen är relevanta för oss på lokal nivå, då de är en avspegling av det samhälle vi vill uppnå; jämställt, inkluderande, jämlikt, klimatsmart, resurssnålt, ja hållbart på alla sätt. Det görs mycket på lokal och regional nivå redan i dag men vi behöver öka takten. Aktörer från olika delar av samhället måste kroka arm och arbeta tillsammans, utan samverkan kommer vi inte att nå målen.

Många ser offentliga verksamheter som trögrörliga men samtidigt finns stora möjligheter till utveckling. I Göteborgs Stad pågår just nu ett arbete med att ta fram ett innovationsprogram, ett styrande dokument, som ska främja att alla bolag och förvaltningar arbetar mer innovativt framöver.

– Älvstaden är Nordens största stadsutvecklingsprojekt, och området är tänkt att vara en testarena. Det innebär att vi har i uppdrag att arbeta innovativt för att hitta nya lösningar på de utmaningar som ligger framför oss.

Ett exempel på detta är arbetet med projektet Platsbyggnad där det arbetas med att skapa attraktiva mötesplatser på ännu obebyggd mark genom att ta tillvara medborgarnas innovationskraft och involvera olika målgrupper i detaljplanearbetet. Det har bland annat resulterat i en bastu för allmänheten i området Frihamnen, en spektakulär byggnad gjord av återvunnet material. 2016 tilldelades arbetet Sveriges Arkitekters planpris just för det nytänkande arbetssättet i utvecklingen av en mer socialt och ekologiskt hållbar stad.

Hinder för innovation

I Frihamnen har man också ställt krav på socialt blandat boende, vilket innebär att Älvstranden låter byggherrarna utveckla olika affärsmodeller för att skapa hyresrätter med en lägre hyresnivå. Det kommer också finnas utemiljöer och verksamheter på bottenplanen av husen som bidrar till variation och inkludering.

– Det vi försöker göra är att skapa social hållbarhet utan att ge avkall på kvalitet eller miljö. Allt hänger ihop och vi måste se helheten, och kanske också utmana det traditionella sättet att arbeta och organisera oss om vi ska kunna skapa förändring och göra skillnad.

Så vad är det som sätter käppar i hjulet för innovationskraften? Jo, bland annat en mängd lagar, regler och policyer och tolkningen av dessa, som inte sällan har skrivits i en tid då stadsutvecklingen var betydligt mindre komplex.

– Lagstiftningen går inte alltid hand i hand med de utmaningar som behöver lösas idag. Det är en fråga som skulle behöva lyftas till regeringsnivån. En lösning kan till exempel vara att skapa stadsutvecklingszoner där förhoppningen är att man i vissa fall kan frångå viss lagstiftning. Innovation är nödvändigt om vi ska kunna hantera de utmaningar inom stadsutvecklingen som vi står inför, och det kräver att man vågar utmana det rådande systemet och de gränser som finns, avslutar Christine Olofsson.

Kommentera

Tidningen Innovation modererar kommentarerna på sidan. Vi förbehåller oss rätten att radera poster som innehåller till exempel personangrepp, reklam, rasistiskt eller sexistiskt innehåll. Det gäller även poster med länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.