En robot utan klös

JustoCat kan både andas, jama och spinna och är ett perfekt sällskap för personer som lider av demens.

Robotkatten är mjuk och skön och väger nästan tre kilo. Bara vikten i sig har en lugnande effekt.

– Det kan kännas lite som att ha en bebis i famnen vilket vi tror sätter igång de så kallade må bra/amningshormonerna, även hos män. Det gör att man mår bra, börjar le och känner sig lugn, säger Christine Gustafson, vårdforskare vid Mälardalens högskola.

Idén till JustoCat väcktes vid en tvärvetenskaplig träff för forskare med hälsoteknikintresse för fyra år sedan som Christine Gustafsson via Robotdalen tog initiativ till.

– Inspirationen kom från den japanska robotsälen Paro, en Mental Commitment Robot, som är utformad så att den reagerar på beröring och visar tecken på uppskattning. Den är jättefin, men jag undrade om den skulle fungera i Sverige där vi använder oss mycket av reminiscence-metoden (att använda minnen från förr) för hur många har minnen av en säl?

Christine Gustafson ville ha en katt istället och när Lars Asplund, forskare i datavetenskap och robotik, frågade vad exakt hon sökte efter gjorde hon snabbt en lista. Efter 1,5 år, med hjälp av Robotdalen, var de första prototyperna klara och strax innan jul 2014 såldes de första katterna.

– En fördel för oss som forskare är att vi från och med den första prototypen har kunna bygga upp vetenskapliga utvärderingar av katten. Pilotstudier visar på positiva tendenser till ökad livskvalité och en minskning av utåt­agerande beteende hos personer med långt framskriden demens. Vi jämför oss också med Paro där man har uppmätt ökad hjärnaktivitet och minskad förekomst av stresshormoner.

Positivt mottagande

Hittills har det sålts runt 100 robotkatter, främst till demensvården, och nästan dagligen strömmar det in positiva berättelser. JustoCat hjälper både till att bryta oro och störande beteende.

– En demenssjuk kvinna vägrade till exempel att släppa ifrån sig tallriken vid varje måltid. När personalen bytte ut tallriken mot katten, tog hon den och sedan gick de och vilade tillsammans istället. De äldre brukar tycka att katten är så snäll eftersom den stannar kvar och inte smiter iväg efter en stund som en
r­iktig katt.

Samtidigt menar Christine Gustafson att även om demensdiagnosen är gemensam är alla individer. Vissa mår bra av en katt, andra av massage eller musik. Det viktiga är att vården får fler verktyg att välja mellan.

– Som forskare är det spännande att se den kliniska nyttan också. Det har gjort mig sugen på att göra andra saker med teknikforskare eftersom vi ser olika saker och behov utifrån våra ämnesområden. I dag är det mycket tekniken som styr användningen, men jag tycker att man lika gärna kan utgå från behoven för att sedan utveckla tekniken. Jag tror att vi är redo för det nu.

Kommentera

Tidningen Innovation modererar kommentarerna på sidan. Vi förbehåller oss rätten att radera poster som innehåller till exempel personangrepp, reklam, rasistiskt eller sexistiskt innehåll. Det gäller även poster med länkar till sidor där sådant innehåll förekommer.